03/30/2026 | News release | Distributed by Public on 03/30/2026 00:19
NYHETNär Sverige går mot riksdagsval 2026 ligger hotet mot demokratin inte längre i kulisserna. Det ligger rakt framför oss - i våra flöden, i våra algoritmer och i vår uppmärksamhet. Det stora skiftet handlar inte om hackade röster, utan om hur generativ AI kan förskjuta samtalen, förstärka konflikter och påverka vad vi uppfattar som viktigt.
Fysiska möten blir allt viktigare när den digitala friktionen försvinner, säger Mikael Wiberg, professor vid Institutionen för informatik.
BildMagnus Mikaelsson- Vi lever i en mycket komplicerad informationsvärld, säger Mikael Wiberg, professor i informatik vid Umeå universitet.
AI-botar och agenter kan i stor skala manipulera vilka frågor som uppfattas som mest angelägna genom att förstärka vissa ämnen och dränka andra i automatiserat innehåll. Effekten kan bli att både medier, kampanjer och väljare styrs av en syntetisk slagsida.
Den största risken är inte manipulation av själva rösträkningen - som i flera omdiskuterade processer i exempelvis USA - utan manipulation av förtroendet. Valet 2026 präglas av en dubbel förändring: ett snabbt teknikskifte och en värld som samtidigt blivit mer instabil.
Vi lever i en mycket
komplicerad
informationsvärld
- Vi har de senaste decennierna gått igenom ett flertal större skiften som påverkat politiken i både Sverige och internationellt. Från webbens genomslag kring millennieskiftet, de smarta mobilernas intåg och senast från den breda användningen av sociala medier vid senaste valen. Den här gången är det generativ AI som i olika former påverkar både politikers möjligheter att nå ut och medborgares möjligheter att värdera flödet, säger Mikael Wiberg.
Det fria ordet handlar idag inte bara om att ha möjlighet att uttrycka sig - utan om synlighet. Vem lyckas tränga igenom bruset? Det avgörs allt oftare av algoritmer, plattformar och marknadsbudgetar - inte av demokratiska ideal.
AI-funktioner av olika slag blir allt vanligare i de flesta typer av program och appar.
BildMagnus MikaelssonSamtidigt ökar mängden syntetiskt skapat innehåll. AI-genererat material kan förstärka vinklingar, presentera alternativa versioner av händelser eller skapa sådant som aldrig ägt rum. Det slår direkt mot demokratins kärna: vår förmåga att dela en gemensam verklighet.
Våra fysiska och digitala världar är i dag tätt sammanflätade. Mobilen vi filmar med, AI-verktyget som redigerar materialet och plattformen där allt publiceras gör att verkligt och artificiellt material flyter samman - ofta helt sömlöst.
Att interagera och sprida saker vidare blir dessutom allt enklare när all typ av digital friktion byggs bort. Med smartare flöden och färre klick blir delning något nästan reflexmässigt.
- Digitaliseringen öppnar för fler röster, men också för syntetiska sådana. Därför måste vi synliggöra tekniken och inte låta den försvinna i bakgrunden, säger Mikael Wiberg.
Det parlamentariska klimatet beskrivs ofta som polariserat. Debatter störs av personangrepp, dramaturgiska inslag och taktiska utspel. Med generativ AI riskerar just det bruset att ta över.
Bara omfattningen av digitalt genererat material kan skapa illusionen av att en viss fråga är större eller viktigare än den egentligen är. Det blir en kapplöpning mellan teknikutvecklingen och människans förmåga att avgöra vad som är äkta. Att ta in, bearbeta och bedöma trovärdighet i det dagliga informationsflödet blir allt svårare.
Demokratin vilar inte bara på fria val, utan även på legitimitet. För att människor ska acceptera beslut behöver processerna vara rättvisa, transparenta och begripliga.
Det gäller inte minst när AI används i beslutsfattande. Hur ska medborgare kunna förstå och verifiera algoritmiska beslut när systemen ofta beskrivs som svarta lådor - slutna och helt insynsskyddade, ibland även av de som utvecklat dem?
Vi måste arbeta aktivt
för att synliggöra den
osynliga tekniken
Riksdagen har redan lyft behovet av att utreda hur AI påverkar mänskliga rättigheter och demokrati. Digg (Myndigheten för digital förvaltning) har samtidigt publicerat riktlinjer för ansvarsfull AI i offentlig sektor, med fokus på transparens, rättvisa och spårbarhet.
- Vi måste arbeta aktivt för att synliggöra den osynliga tekniken. Fysiska möten, där vi diskuterar och debatterar ansikte mot ansikte, blir allt viktigare när digital friktion försvinner, säger Mikael Wiberg.
Wiberg lyfter tre centrala saker vi behöver göra för att rusta oss inför ett val där AI i olika former riskerar påverka utgången:
Alla behöver förstå både vad tekniken möjliggör - och vad den kan dölja.
Partier behöver redovisa hur AI används i text, bild, rörligt material och analys.
Vi måste etablera rutiner för att verifiera information innan den delas, särskilt när mängden AI-genererat/AI-modifierat innehåll ökar.
Forskningen visar att just de fysiska mötena spelar en avgörande roll i polariserade tider. Inom Intergroup Contact Theory (Gordon Allport, 1954) betonas att förtroende mellan grupper inte byggs genom algoritmer eller informationsflöden, utan genom mänskliga möten - där vi ser varandra, hör varandra och delar samma rum.
Det är i de mötena som missförstånd kan redas ut och motsättningar minska, något som blir allt viktigare när våra sociala, digitala kontaktytor fylls av syntetiskt brus.
När vi går mot riksdagsvalet 2026 står en sak klar: tekniken kommer att spela en roll. Men det är hur vi som samhälle hanterar den som avgör om demokratin stärks eller skadas.
Demokrati avgörs inte av mest effektiva system eller snabbast processor - utan av högst förtroende.
Mikael Wiberg är professor i informatik vid Umeå universitet där han bl a forskar om digital transformation, AI i offentlig sektor och samspelet mellan människa och digital teknik.
Wiberg är en internationellt erkänd forskare inom interaktionsdesign och har skrivit ett flertal böcker på området, bl a "The Materiality of Interaction: Notes on the materials of interaction design" (MIT Press 2018).
År 2026 går Sverige till val - en av våra viktigaste demokratiska processer. Samtidigt står demokratin inför nya utmaningar som spänner över tekniska, sociala och politiska områden.
Vid Umeå universitet studeras demokratin ur flera perspektiv som bland annat rör just dessa. Den här texten är en del av en artikelserie om forskning kring demokratins utveckling, möjligheter och risker.