Republikens president Alexander Stubbs tal vid middagen för den diplomatiska kåren på Presidentens slott i Helsingfors den 8 maj 2026

Ers excellenser, mina damer och herrar!

Presidentämbetet bär på många traditioner. Den årliga middagen med den diplomatiska kåren är en av mina favoriter. Det är ett nöje att än en gång få välkomna er alla. Jag vill också redan nu önska er alla en glad Europadag.

Jag vill särskilt hälsa de ambassadörer välkomna som nyligen har inlett sitt uppdrag i Helsingfors och som är med oss för första gången. Om ni klarar er igenom er första november månad, ser jag fram emot att återse er här nästa år.

**

Kära vänner!

Vi lever i turbulenta tider. Det gångna året har på många sätt varit ett år av insikt. Vi har tvingats inse att världen har förändrats - troligen för gott.

Det internationella systemet utmanas på sätt som känns både bekanta och helt nya.

Bekanta, eftersom detta inte är den första tidsperioden som präglas av stormaktsrivalitet och konflikter om territorium och säkerhet. Internationell rätt har utmanats och överträtts också tidigare. Krig har inletts ensidigt. Institutioner har underminerats.

Helt nya på grund av förändringens omfattning och hastighet. Förr tänkte stater i årtionden och marknader i kvartal. Sociala medier tänker däremot i sekunder, artificiell intelligens i millisekunder. Politiken och företagen har anpassat sig. Vi kan somna i en politisk verklighet och vakna upp i en annan. Maktbalansen förändras och det politiska förtroendet urholkas. Oförutsägbarhet och transaktionalitet är det som gäller.

Vi är också mer sammanlänkade än någonsin tidigare. Rysslands anfallskrig mot Ukraina och kriget i Mellanöstern påverkar oss alla. Inte ett enda av era länder har varit oberört av dessa kriser. Vi har alla ett gemensamt intresse av att få ett rättvist och varaktigt slut på dem.

**

Det är tydligt att världsordningen håller på att förändras.

Det handlat inte om ett abrupt brott, utan en övergång till något nytt - och de närmaste åren kommer att vara avgörande. Jag tror att vi fortfarande har en chans att hantera förändringen. Att se till att resultatet är ett mer motståndskraftigt och rättvist system för oss alla.

Som diplomater är ert jobb inte att riva ner. Ert jobb är att renovera och återuppbygga. Och om vi ska återuppbygga det internationella systemet måste vi göra två saker.

För det första måste vi vara på det klara med vad som är värt att bevara: reglerna som skyddar oss alla och institutionerna som för oss samman - FN, dess institutioner och dess stadga, mänskliga rättigheter och grundläggande ramverk som havsrättskonventionen UNCLOS. Dessa måste stärkas och skyddas.

För det andra måste vi vara på det klara med vad som måste förändras: maktstrukturerna som inte återspeglar världen som den ser ut i dag. Det gäller sammansättningen av FN:s säkerhetsråd och obalanserna i de internationella finansiella institutionerna, för att nämna några exempel. Den här övergången ger oss möjlighet att ta itu med dessa utmaningar.

**

Ni representerar över hundra nationer. Vissa av era länder är allierade, andra partner. Vissa är rivaler eller till och med motståndare. Ändå är er uppgift som diplomater att omvandla konkurrens till samarbete. Att bygga broar där andra ser hinder. Att förhandla i stället för att gräla. Att reparera det som är trasigt. Ni representerar inte bara era regeringar. Ni representerar själva idén om samarbete.

Vore det inte fint om vi kunde påbörja världens största renoveringsprojektet här, i Helsingfors? Jag är en pragmatisk optimist. Jag tror att saker och ting kan förändras till det bättre. Men endast om vi arbetar tillsammans.

Tack.