Uranbrytning får inte ske på bekostnad av matproduktion

Den 11 juni tar riksdagen beslut om att ta bort det kommunala vetot vid uranbrytning. Regeringen aviserade i februari att den skulle snabbutreda ett nytt kommunalt veto för brytning av alunskiffer, den bergart där majoriteten av svenskt uran återfinns. Men fyra månader senare finns varken utredare, direktiv eller tidsplan presenterade. För oss inom LRF är frågan helt central.

Jordbruksmark i riskzonen

Alunskiffer sammanfaller med några av landets mest värdefulla jordbruksområden, marker som utgör grunden för Sveriges livsmedelsförsörjning. I Skåne, som uppskattningsvis står för en tredjedel av svensk livsmedelsproduktion, finns stora områden med alunskiffer. I Västra Götaland, som uppskattningsvis står för en fjärdedel av svensk livsmedelsproduktion, har områden mutats in för gruvprospektering runt Billingen. Det rör sig inte om stora delar av länets totala yta, men det kan få en avgörande effekt på livsmedelsproduktionen.

I Jämtland där endast cirka 1 procent av marken är jordbruksmark, ligger denna till största delen på alunskiffer. Dessa jordbruksmarker, med flera, bör gå till nödvändig livsmedelsproduktion.

I dag saknas hållbara metoder för brytning av alunskiffer. Erfarenheter från både Sverige och andra länder visar att där sådana projekt genomförts har de lett till mycket kostsamma och långvariga miljöproblem. Det här riskerar att förstöra jordbruksmark som inte kommer att kunna ersättas. LRF ser helst att brytning i alunskiffer inte tillåts alls.

Ett farligt vakuum i lagstiftningen

Regeringens hantering av processen väcker relevanta frågor. En snabbutredning är ingen garanti för att ett nytt veto faktiskt införs, ännu mindre hur det i så fall kommer att utformas. Nu står vi inför en situation där uran-vetot försvinner innan alunskiffer-vetot finns färdigt. Det riskerar att skapa ett farligt vakuum, där lokala och regionala intressen saknar inflytande medan potentiella brytningsbeslut kan fattas. Beslut där värdefull jordbruksmark riskerar att gå till spillo.

LRF anser att denna ordning skapar rättsosäkerhet, den försvagar det lokala inflytandet och den undergräver förtroendet för gruvpolitikens långsiktighet. Dessutom riskerar beslutet att minska acceptansen för nya gruvor, vilket är direkt kontraproduktivt mot regeringens uttalade mål om ökad mineralbrytning.

Sveriges beredskap måste stärkas, inte försvagas. I en tid präglad av krig i Europa, osäkerhet i omvärlden och ökande krav på matproduktion behöver politiken sätta livsmedelsproduktionen i centrum, särskilt i landsändar med begränsad produktion. Regeringens omläggning av mineralpolitiken gör tyvärr motsatsen. Genom att ta bort förbudet mot uranbrytning och därtill föreslå att det kommunala vetot vid uranbrytning avskaffas, öppnas dörren för beslut som riskerar att slå hårt mot värdefull jordbruksmark men också det lokala självbestämmandet.

Det är inte rimligt att låta jordbruksmark och livsmedelsproduktion hamna i kläm på grund av otydlig och forcerad lagstiftning. Sverige behöver både stärkt livsmedelsberedskap och en ansvarsfull gruvpolitik. För att skapa förutsägbarhet för jordbrukare, investerar, boende och kommuner krävs en ordning som är sammanhållen och rättssäker.

LRF uppmanar därför riksdagens partier att skjuta upp beslutet om att avskaffa det kommunala vetot vid uranbrytning tills resultatet av utredningen är presenterad och politiken kan fatta beslut efter detta. Sverige måste värna rättssäkerheten, det lokala självbestämmandet och Sveriges långsiktiga förmåga att producera mat.

Palle Borgström, LRF:s förbundsordförande

Nils Björid, LRF Jämtland regionordförande

Maria Hofvendahl Svensson, LRF Skåne regionordförande

Sven Callenberg, regionstyrelseledamot LRF Västra Götaland