Demonstrationer kan ge politiska resultat

Det är vanligt med protester, likaså att de får stor medial uppmärksamhet. I tidigare forskning har protester betraktats som framgångsrika och avslutade när makthavare har gett efter för demonstranternas krav. Men Elena Leuschner, doktorand i statsvetenskap, menar att eftergifter endast är tvetydiga tecken på att protester är framgångsrika och därför ett ineffektivt verktyg för att få slut på protester.

- Politiker är ofta osäkra på om eftergifter kommer att tillgodose demonstranternas krav, vilket ofta leder till vaga löften som enkelt kan dras tillbaka. Samtidigt är demonstranter osäkra på om politikerna kommer att hålla sina löften och det kan i sin tur leda till att protester fortsätter.

Större chans till eftergifter för fredliga protester och delade politiska åsikter

Elena Leuschner har studerat hur politiker reagerar på gatuprotester och vilka typer av eftergifter de är villiga att göra när de pressas. För att förstå de bakomliggande orsakerna till att eftergifter ibland görs genomförde hon ett enkätexperiment med över 1 000 belgiska lokalpolitiker. Politikerna fick ta ställning till både fredliga och störande, samt stora och små gatuprotester som handlade om bristen på bostäder i olika kommuner.

- Politikerna var mest villiga att göra eftergifter vid fredliga protester. Dessa uppfattades som hanterbara och legitima, vilket gjorde det lättare för politiker att engagera sig i demonstranterna och lyssna på deras krav. Stora gatuprotester ansågs vara svåra att kontrollera och politikerna föredrog därför att hantera dessa internt inom partiet eller med polisiär hjälp, snarare än att möta demonstranter och föra en dialog med dem.

Elena Leuschner har även undersökt om politiker är mer benägna att bemöta demonstranters krav om de delar samma demografiska egenskaper och politiska uppfattningar. Denna del av avhandlingen bygger på ett enkätexperiment med över 1 100 svenska lokalpolitiker med fokus på skolfinansiering.

- Politikerna var mest villiga att göra eftergifter när deras politiska uppfattningar överensstämde med demonstranternas, medan demografiska faktorer inte hade någon större påverkan. Däremot minskade viljan att göra eftergifter om protesterna uppfattades som illegitima. Vänsterpolitiker var mer mottagliga för demonstranters krav än högerpolitiker, vilket delvis kan förklaras av att vänsterpolitiker i större utsträckning ser protester som en legitim form av politiskt deltagande.

Bristande förtroende för icke-demokratiska system

För att förstå vilka konsekvenser eftergifter kan få studerade Elena Leuschner hur auktoritära ledare har hanterat gatuprotester med krav på politiska reformer. Genom en kvantitativ analys av protestdata från 18 autokratier mellan 1991 och 2012 visar hon att auktoritära ledare ibland gav efter för demonstranters krav, men att eftergifterna inte nödvändigtvis fick stopp på protesterna.

- Exempel från protesterna i Hongkong och Algeriet år 2019 visar att statliga eftergifter i stället kan stärka mobiliseringen. Demonstranterna där saknade förtroende för att regeringen faktiskt skulle hålla sina löften och misstron höll demonstranterna mobiliserade, trots att de faktiskt uppnått politisk framgång.

I demokratier är toleransnivån högre för olika typer av protester än i autokratier. I demokratier kan politiker hållas ansvariga eftersom en missnöjd allmänhet har möjlighet att rösta bort dem från makten. Elena Leuschner visar också att svenska kommunpolitiker förlorade väljarstöd i nästa val efter att ha lagt fram impopulära förslag om skolnedläggningar, trots att förslagen drogs tillbaka.

- Demonstranternas förtroende för politikers ansvarstagande är avgörande för att politiskt samförstånd ska kunna nås vid protester. Även om förtroendet generellt är högre i demokratier saknar både politiker och demonstranter full insikt i varandras avsikter, oavsett styrelseskick, säger Elena Leuschner.

Samhälle & ekonomi

13 januari 2025