Academedia om S-kampanj: ”När blev osanning accepterat?”

Var går gränsen mellan legitim opinionsbildning och kommunikation som bygger på osanningar? Det frågar AcadeMedias opinionschef efter Socialdemokraterna i Stockholms valkampanj. Nedanstående debattartikel publicerades i Resumé den 19 maj.

Det är naturligt att det finns starka åsikter om skolan. Det är trots allt en av våra viktigaste samhällsfrågor. Däremot blir det problematiskt när debatten blir så polariserad att nyanser, fakta och saklighet får stå tillbaka.

Politiska partier måste självklart få driva opinion för sin skolpolitik. Problemet uppstår när kommunikationen bygger på direkt felaktiga eller grovt missvisande påståenden som riskerar att vilseleda väljare. Då väcks också frågan om var gränsen går mellan legitim politisk opinionsbildning och kommunikation som snarare bygger på förenklingar och osanningar.

Den senaste kampanjen "Sue me" från Socialdemokraterna i Stockholm är ett exempel på just detta.

Kampanjen riktas mot friskolor och där pekas Academedia uttryckligen ut, bland annat genom påståendet att bolaget ska ha "stämt Stockholms stad på 360 miljoner kronor". Det stämmer inte.Academedia har inte stämt Stockholms stad. Antalet stämningar är noll. I några fall har skolpengsbeslut överprövats när beräkningarna inte varit tillräckligt transparenta eller tydliga. Det handlar inte om att försöka få "så mycket pengar som möjligt", utan om att förstå hur finansieringen har beräknats och säkerställa lika villkor.

Det är dessutom viktigt att skilja mellan en stämning och ett överklagande av ett myndighetsbeslut. Rätten att få beslut prövade är en självklar del av det demokratiska systemet och något som både individer och verksamheter använder sig av.

Samtidigt handlar det om mycket få fall. De allra flesta tveksamheter löser Academedia ut tillsammans med kommunerna. Till exempel hittills under 2026 har Academedia tagit emot omkring 1 350 beslut om skolpeng. Tre av dessa har överprövats. Ingen gällde Stockholm.

Även andra delar av kampanjen bygger mer på slagkraftiga formuleringar än på fakta. Det gäller exempelvis påståenden om att elever i friskolor skulle få mindre stöd och sämre framtidsutsikter. För Academedias del känner vi inte igen den beskrivningen.

Academedias skolor lyckas väl i sitt kompensatoriska uppdrag och arbetar aktivt för att elevernas bakgrund inte ska avgöra deras möjligheter att lyckas i skolan. Våra skolor har också en hög andel behöriga och legitimerade lärare och det arbetet som görs ger goda förutsättningar för elever att lyckas i skolan och gå vidare till fortsatta studier och arbetsliv.

När den typen av påståenden används i politiska kampanjer riskerar de dessutom att svartmåla det arbete som lärare, rektorer och annan skolpersonal gör varje dag för sina elever.

Samma mönster återkommer i sloganen "Pengarna ska gå till barnen, inte Bermuda".

Academedia för inte pengar till Bermuda eller andra skatteparadis. Merparten av resurserna återinvesteras i verksamheten, bland annat i nya lokaler och lärmiljöer, kvalitetsarbete, kompetensutveckling och utveckling av verksamheten.

Det här handlar dock om något större än Academedia.

Frågan är vad som händer med det offentliga samtalet när politisk kommunikation handlar om förenklingar, överdrifter och rena osanningar för att skapa uppmärksamhet. Retorik blir viktigare än fakta. Slagord viktigare än saklighet.

Skolpolitiken förtjänar bättre än så.

Det går att vara kritisk till friskolor, om man nu skulle vilja det, utan att använda felaktiga uppgifter. Det går att föra en ideologisk diskussion utan att göra avkall på fakta.

Vad svensk skola framför allt behöver är fler konstruktiva samtal och inte konfliktdrivna kampanjer där retoriska knep väger tyngre än sanningen.

Katariina Treville

Opinionschef, Academedia